Det fick mig att tänka tillbaka på hur min förlossning var. Den 9/1 hade jag gått upp tidigt, haft lite känningar på morgonen så duschade, rakade mig och städade sen hela huset. När vi sen fick åka in ville jag ju bara sova, helt slut. Men jag fick sån energi, varifrån vet jag inte men den var där. Kommer ihåg innan jag fick epiduralen så somnade jag mellan värkarna, alltså verkligen somna. Men det fick mig att ta mig igenom nästa värk. 

Ella ville ju ut, innan hon snurrat färdigt, så jag fick inte krysta trots intensiva krystvärkar. Sista gången dom tvingade mig på toa så kunde jag inte hålla emot. Ni vet när man har magknip, hela magen snörps ihop och man måste trycka? Precis så var det, men med smärta oxå såklart. Var livrädd att hon skulle komma i toan :/ haha!

Det är sjukt, hur jag tänker tillbaka på förlossningen, kommer ihåg all smärta, men skulle lätt kunna göra det igen. Världens bästa underverk kom ju faktiskt ut ur min kropp, helt fantastiskt!